Skvaller om Spisa Ribb!
Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur många kaffekoppar vi har i Stig Lindbergs Spisa Ribb-serie. Jag läste precis i Gösta Arvidssons praktverk om Gustavsberg en intressant sak rörande just Spisa Ribb.
Formgivaren Karin Björquist (f 1927) började 1950 som någon sorts assistent till Stig Lindberg som precis hade blivit konstnärlig ledare på Gustavsberg. Hon fick mest göra skräpjobb men fick så småningom en egen ateljé och egna uppdrag. Så här står det i boken:
Hon gjorde bland annat en dekor i brunt och svart till en kaffekopp. När Stig fick se den blev han förtjust och försäkrade att han just gjort en likadan hemma. Den skulle sedan lanseras som Spisa Ribb och bli en av Stig Lindbergs mest älskade. Därmed hade Karin gjort samma erfarenhet som flera andra unga formgivare vid fabriken. När hon sedan fick i uppdrag att forma en egen tekanna gömde hon sina modeller på en hylla bakom ett lakan. Men detta hindrade inte den nyfikne Lindberg, som drog undan lakanet med sådan frenesi att två kannor föll i golvet. Därefter blev Stig och Karins förhållande aldrig detsamma.
Ganska intressant va? Det där med design är inte alltid som man tror. Boken om Gustavsberg finns på bokrean och kostar 149 kr på Bokus. Billigt.
Filed under: diverse intressant, formgivare, lästips retro | 4 Comments
Etiketter:karin björquist, spisa ribb, stig lindberg
Om mej
Älskar inredning, design och dess historia. Älskar också att loppa. Det är som ett gift. Att inreda med loppisfynd är bara sååå kul. Det är en sport att snoka upp saker som skulle passa fint hemma. Och det ultimata FYNDET vill väl alla göra.... Klicka på bilden ovan för att läsa mer.
Mitt senaste fynd
eller
leta retro 
Jag har hört det förut från flera andra formgivare, Man vill ju tro något annat men oftast är det väl så här det går till även i dag…
Hm…fult av Lindberg…ska köpa Gustavsbergsboken på rean!
Jag har hört detta också, och även att det inte är han som har gjort Berså heller. Det var nog annorlunda på den tiden då formgivarna inte var högre ansedda än de andra arbetarna på fabriken. De skulle gemensamt producera saker som skulle säljas, och ”inspiration” kunde man få lite varstans ifrån. Vem som tog fram ett visst mönster betydde inte så mycket – se bara på Rörstrands alla mönster som ingen vet vem som har gjort.
Men det känns ju lite taskigt att ta så mycket cred för något man faktiskt inte gjort! Hans studiogrjer ligger ju ganska långt ifrån både Berså och Spisa Ribb i stilen!