Så var det första stora kändishemmet sålt i Sverige. Jag talar då om Bukowskis auktion på Ingmar Bergmans grejer. Som jag skrev förut var det inga eller bara ett fåtal  märkvärdiga eller speciella saker som såldes. Inte som auktionen efter Yves Saint Laurent. Han och hans sambo hade ju en unik samling med konst- och inredningsföremål. Men auktionen efter Ingmar Bergman inbringade ändå otroliga belopp och det var rekordmånga budgivare på varje föremål. Vissa objekt hade upp till hundra förhandsbud och slutpriserna låg på minst 10 gånger utropen, ibland 20 och upp till 100 gånger värderingarna. Intresset var så stort att auktionen på 337 föremål tog 9 timmar!

För att ge en uppfattning om priserna kan nämnas att Irving Penn´s porträtt av Bergman ovan gick för 520 tkr mot förväntade 200-300 tkr. Inte så otroligt konstigt. Affischen däremot som jag trodde var något för min kassa med utropet 600-800 kr gick för 30 tkr! Alltså inget för min kassa.

Nedan ett ordinärt fiaspel med utropet 200-300 kr (som redan det känns som ett rån) gick för 15500 kr! Eh?! Schackpjäserna däremot, där vit kung saknas, gick för 1 mkr (utrop 10-15 tkr). Varför blev de så extradyra? Jo för att de var med i filmen Det sjunde inseglet, ni vet där när han spelar schack med döden.

Jag undrar så om folk köper dessa föremål för att de beundrar Bergman så mycket eller för att de tror att de gör en bra investering. Jag har svårt att förstå fenomenet. Man kan väl beundra någon utan att nödvändigtvis äga något den personen har ägt. Vad gäller föremålen som investeringsobjekt så undrar jag om det kan vara någon bra affär. Vissa saker kan nog ha ett bestående eller ökande värde, som porträttet av Irving Penn men ett fiaspel…….